Liam försökte slita sig loss ifrån killarnas grepp för att slå till Kieran men han lyckades inte.
Jag kände plötsligt en tår rinna ner för min kind.
Och en till.
Och ännu en.
Sen kände jag Zayn varma famn.
- Ta det lugnt, viskade han lugnande i mitt öra och hans armar omfamnade mig.
Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och kramade om honom lätt.
Jag kände mig så förvirrad.

Liams perspektiv:
- Aj, sluta, sa jag irriterat och drog mig bort från Emely.
Hon satt och försökte smörja på nån salva runt och på mitt blåa öga.
- Sitt still Liam, jag vet att det gör ont och jag är ledsen, sa hon tyst.
- Det är inte ditt fel, sa jag.
Jag satt still medans hon smörjde på lite mer av salvan.
Det sved ganska mycket.
- Hur mår du? Frågade Emely tyst.
- Bra, svarade jag och log lite.
Hon log som svar.
- Tack förresten, sa hon och log större.
- För vad? Frågade jag.
- Du vet, för att du hjälpte mig på festen, sa hon.
- Inga problem, för dig kan jag ta hur många blåtiror som helst, sa jag och såg henne le.
Vi satt i vår lägenhet.
Allt var mörkt och tyst.
Det ända lyset som fanns var en liten golvlampa som stod en bit bort.
Ganska mysigt, tänkte jag.
Alla var nog kvar på festen eftersom klockan bara var några minuter över midnatt och det är nog anledningen till varför det är så tyst i huset med alla lägenheterna.

Några dagar senare

- Hej, sa jag och stängde dörren efter mig.
- Hej, mumlade Emely till svar.
Jag kollade mig runt men jag såg henne inte så jag gick in i köket för att sätta ner maten som låg i matkassarna som jag hade handlat.
Då såg jag Emely sitta vid köksbordet med hennes mobil.
Fundersamt plockade jag in all mat i kylskåpet och alla köksskåp.
Jag hörde hennes sms signal fler gånger.
- Vem sms:ar du med? Frågade jag efter ett tag.
- Kieran, svarade hon tyst.
Jag kände hur arg jag blev.
Varför sms:ar hon med honom?
- Han är inte värd din tid efter det han gjorde, sa jag och försökte att inte låta arg.
- Jag vet men alla par bråkar väl nån gång? Sa hon.
- Vi har i stort sätt löst det, sa hon sedan.
Jag tog ett djupt andertag.
- Varför? Frågade jag.
- Därför att jag gillar honom.
- Men han gillar inte dig, han bara gillar att du gillar honom, sa jag irriterat.
- Men ge dig Liam, sa hon allvarligt.
- Det är sanningen, sa jag surt.
- Det är inte sanningen, sa hon.
- Nähä så varför går han och kysser andra tjejer då? Frågade jag.
- Det gör han inte, sa Emely.
- Jo, svarade jag ganska tyst.
- Liam han gör inte det och vi gillar varann så snälla låt det vara! Utbrast hon.
- Om du inte tror mig kolla facebook, Chloé har lagt ut några bilder från festen och man ser tydligt på några bilder hur han kysser andra tjejer än dig.
Med dom orden smällde jag igen ett köksskåp och la sen undan plastpåsarna.
Emely satt tyst en stund.
- Jag tror dig inte, sa hon.
Då kände jag hur arg jag blev.
- Och jag älskar honom, sa hon sedan.
- Emely du är en sån jävla idiot! Nästan skrek jag argt.
Hon kollade chockat på mig.
Det var inte meningen att jag skulle säga det där men det var så jag kände.
- Durå? Frågade hon sedan med en både arg och chockad röst.
- Jag går i alla fall inte tillbaka till mina otrogna ex! skrek jag.
- Fattar du inte? Frågade jag.
Emely bara kollade på mig.
- Han bryr sig inte om dig och det är därför han går bakom ryggen på dig!
- Liam vafan är det med dig? Varför är du så arg hela tiden?
- Jag vill inte att du ska bli sårad men du är för dum för att inse det! Skrek jag tillbaka.
Jag såg en ensam tår rinna ner för hennes kind.
- Om du inte vill att jag ska bli sårad varför kallar du mig idiot då? Frågade hon.
- Därför att du beter dig som en, sa jag argt.
- Vad gör inte du nu då Liam?
Allt skrikande fick mig att vilja gå härifrån.
Men jag stannade.
- Men du fattar ju inte, allvarligt talat så är du korkad som går tillbaka till honom!
- Vad rör det dig? Varför bryr du dig ens?
Emelys röst lät väldigt arg.
- Hur dum är du? Frågade jag.
Hon bara kollade arg på mig.
- Fattar du inte?
- Nä jag fattar tydligen inte eftersom jag är så dum i huvudet, så förklara! Skrek hon.
- Jag fattar inte hur du inte kunnat märkt det, sa jag en aning förvånat.
- Men vad? Skrek hon.
- Jag älskar dig okey? Skrek jag och gick ut ur köket och upp på mitt rum och smällde igen dörren.

Tack för kommentarerna och detta med träningshelgen och allt gäller fortfarande! :)
Läs om varför uppdateringen kan vara dålig här: http://britishboybandstories.blogg.se/2012/april/traningshelg.html
Men nu är det mer drama igen... dam dam daaaam!
Haha hoppas ni gillar det;)